Granskning: Svenska EU-politiker i tusentals lobbyistmöten: ”Ett demokratiskt dilemma”

Bryssel brukar beskrivas som ett av världens största lobbycentrum, med drygt 17 500 registrerade organisationer som lobbar bland EU:s institutioner och politiker. Svenska Europaparlamentariker är inget undantag; mellan juli 2024 och slutet av 2025 hade de över 2 000 registrerade möten. Daniel Naurin, professor i statsvetenskap vid Göteborgs och Oslos universitet, menar att lobbyism är en del av demokratin.

– Människor, företag och organisationer har rätt att organisera sig och höra av sig till politiska beslutsfattare om sina synpunkter. Det är en grundläggande demokratisk rättighet. Därför kommer det alltid att finnas lobbyister som gör det, säger han till Europaportalen. 

Bland svenska Europaparlamentariker dominerar möten med bransch- och arbetsgivarorganisationer, följt av icke vinstdrivande organisationer och aktiebolag. I EU överlag är aktiebolag den mest förekommande lobbyisttypen. Bland svenskarna förekommer icke vinstdrivande organisationer, inklusive politiska och människorättsorganisationer, mer än aktiebolag. Daniel Naurin menar att det beror på att det är enklare för branschorganisationer och aktiebolag att samla resurser i en särskild fråga än exempelvis fackförbund, som ofta företräder flera yrkesgrupper. Han ser en risk för en orättvis fördelning bland vilka lobbyister EU-politiker träffar.

– Dels är det viktigt och riktigt att det finns möjligheter att påverka politiken mellan valen, dels behöver beslutsfattarna information från samhället. Men problemet är att det blir ojämlikt fördelat. Vissa typer av intressen väger tyngre mellan valen än andra intressen. Så det är ett demokratiskt dilemma, säger Daniel Naurin.

Den lobbyist som har haft allra flest möten med svenska EU-parlamentariker är bransch- och arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv. Nästan alla har träffat Svenskt Näringsliv minst en gång, gällande bland annat arbetsmarknadspolitik, handel och klimatfrågor. Charlotte Andersdotter, chef för Svenskt Näringslivs Brysselkontor, säger att de träffar alla politiker som är relevanta för dem, och att de ofta söker sig till rapportörer, det vill säga EU-parlamentets föredragande i ett visst ämne. Hon tycker att möten med EU-parlamentariker är en viktig del av det demokratiska samtalet. Däremot får deras lobbying inte alltid genomslag.

– Det finns ju väldigt många organisationer i Bryssel som försöker att tala för sin sak från alla olika håll och kanter. Så att vi skulle ha den sista sägen, det är ju inte riktigt så. Däremot kan vi tillsammans med många andra, som tycker ungefär en sak, se att vi får genomslag för det. Det blir många bäckar små, säger Charlotta Andersdotter till Europaportalen.

Ekonomi och digitalisering har varit bland de vanligaste ämnena för lobbyister i deras politiska kontakter. Det är främst moderaterna Arba Kokalari och Jörgen Warborn som har haft möten om digitalisering, vilket kan förklaras av att de har varit parlamentets föredragande om lagförslag gällande digital infrastruktur och AI.

Moderaterna har träffat allra flest lobbyister, följt av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Trots att Sverigedemokraterna har lika många mandat i EU-parlamentet som Miljöpartiet har de träffat minst lobbyister. 

Enligt Daniel Naurin kan det bero på så kallad friendly lobbying, vilket innebär att lobbyister söker sig till politiker som de delar åsikter med. Han tror att det finns fler organisationer i Sverige som håller med Miljöpartiet än Sverigedemokraterna.

– Organisationer brukar ofta kontakta parlamentariker som tycker mer som de själva. Det låter lite kontraproduktivt, men ofta är det svårt för en lobbyist att få en Sverigedemokrat att vända och plötsligt bli klimatvänlig. Däremot kan man kanske hjälpa miljöpartister att få bättre argument genom att ge information, säger Daniel Naurin.

Den svenska EU-politiker som har haft flest lobbymöten är Jörgen Warborn (M), med 242 möten. Han har främst träffat bransch- och arbetsgivarorganisationer och har oftast pratat om digitaliserings- och AI-frågor samt regelförenkling. Under tiden för undersökningen var Warborn rapportör för en rapport om att förenkla hållbarhetsrapporteringen för företag och skuggrapportör, det vill säga partigruppsförhandlare, för en rapport om digital infrastruktur. Jörgen Warborn skriver i ett mejl till Europaportalen att han tycker det är viktigt att lära sig om hur lagstiftning påverkar människor och företag.

– För mig, liksom för många andra politiker, är det viktigt att träffa civilsamhället, företag och branschorganisationer för att få kunskap och förstå hur lagstiftning påverkar människor och verksamheter. Att föra dialog med olika aktörer är och bör vara en del av det demokratiska arbetet för att kunna fatta välgrundade beslut. Samtidigt är det alltid jag som fattar mina egna beslut och tar ansvar för de ställningstaganden jag gör utifrån mina politiska värderingar och prioriteringar, skriver han.

Europaparlamentariker Johan Danielsson (S) har haft näst flest lobbymöten: 213 möten. Han har främst träffat fackförbund samt bransch- och arbetsgivarorganisationer och har oftast pratat om transportfrågor. I ett mejl till Europaportalen skriver han att han tycker att mötena ger honom en bättre bild av vilka konsekvenser lagstiftningen får. Han förklarar mängden möten med att han har varit rapportör i flera frågor, däribland underentreprenörskedjor i byggbranschen, och att han är vice ordförande i sysselsättningsutskottet, vilket enligt honom leder till ett ökat intresse hos lobbyisterna. Han träffar däremot inte alla som kontaktar honom.

– Jag tackar nej till över 90 procent av förfrågningarna, skriver Johan Danielsson.

Danielsson delar Naurins bild av att vissa lobbyisttyper kommer till tals mer än andra. 

– Mer pengar betyder mer närvaro och det är klart att det kan skapa en obalans i Bryssel. Men jag är vald för att driva socialdemokratisk politik. Ta frågan om att stoppa missbruket med de långa kedjorna av underentreprenörer. Det är självklart för mig att lyssna på byggföretagen. Sedan är de tyvärr ute och cyklar i denna fråga. Men det är viktigt att lyssna, skriver han.

Enligt Daniel Naurin är rapportörskapet centralt när lobbyister väljer vilka de vill träffa. 

– Det är jätteviktigt. Det är en nyckelroll i parlamentet, och det vet ju lobbyisterna, säger Daniel Naurin till Europaportalen.