Debatt: Fem år efter brexit – fortsatt politiskt och ekonomisk osäkerhet i Storbritannien

Fem år efter att Storbritannien formellt lämnade EU saknas fortfarande en tydlig och genomtänkt strategi för landets framtida utveckling i relation till EU. Brexitkampanjen, som en gång marknadsfördes som ett sätt att "återta kontrollen" över nationens suveränitet och "förena folket", har istället resulterat i djup politisk splittring och omfattande byråkratiska komplikationer. 

Storbritannien befinner sig i en paradoxal situation där ambitionerna om självständighet kolliderar med de praktiska beroendena av Europa och övriga världen.

I samband med folkomröstningen 2016 saknade brexit-förespråkarna en sammanhängande vision för hur Storbritannien skulle utvecklas utanför EU. Istället präglades kampanjen av motstridiga budskap från olika politiska grupper. Vissa förespråkade en frihandelsnation i stil med "Singapore-on-Thames" med ökad globalisering och migration, medan andra ville ha mer protektionism, kraftigt begränsad invandring och en återgång till ett samhällsmodell från 1970-talet.

Resultatet blev en brexit-strategi utan tydlig riktning och flera problematiska beslut från konservativa regeringar. Många av de beslut som fattades efter 2016 saknade demokratisk förankring och realistiska genomförandemöjligheter, exempelvis rörande Nordirlands protokoll och de omfattande administrativa kraven på transporter till EU. Storbritannien har sedan dess kämpat med att ersätta EU:s regelverk, vilket lett till ökade kostnader och mer byråkrati för företag – i stark kontrast till brexit-förespråkarnas löften om en minskad regelbörda.

Ekonomiskt har brexit haft en negativ inverkan på marknader, sysselsättning och tillväxt på grund av nya handelshinder och högre omkostnader. Exportörer möter nya tullar och gränskontroller som minskat deras konkurrenskraft, samtidigt som utländska investeringar har avtagit. Förslag från EU-vänliga partier, såsom liberaler och gröna, om att återansluta till tullunionen eller stärka samarbetet med EU inom klimatfrågor, möter motstånd från både konservativa och Labour. Detta försvårar möjligheterna att återuppbygga ekonomiska relationer med EU.

Även geopolitisk sett har Storbritannien stött på svårigheter. Brexitanhängarnas mytologiska ambition om självständighet har visat sig vara svår att förverkliga i en värld där stormakter som EU, USA och Kina sätter de globala spelreglerna. Trots idéer om att bli en ledande aktör på den internationella arenan är Storbritannien ofta tvunget att rätta sig efter större aktörers regler, inklusive EU:s. En utveckling som undergräver “visionen” om total suveränitet och att Storbritannien ska vara som en stormakt. 

Den politiska debatten om brexit beskrivs fortfarande av många bedömare som låst och starkt polariserad. Trots de uppenbara problemen och utmaningarna undviker både Labour och de konservativa att initiera en djupare diskussion om att förändra eller ompröva brexit. Frågan har blivit så känslig att den sällan debatteras öppet, och även om Labour under Keir Starmer har antagit en mer pragmatisk EU-strategi, står en återanslutning till unionen inte på partiets agenda.

För många britter är brexit inte längre bara en politisk fråga, utan även en symbol för identitet, värderingar och synen på nationens roll i världen. Men priset för en mytologisk och orealistisk syn på suveränitet har blivit ökad isolering, ekonomiska svårigheter och minskad global relevans. Under de kommande åren står Storbritannien inför valet att antingen ompröva sin strategi eller fortsätta kämpa med de långsiktiga konsekvenserna av brexit, som alltmer visar sig ha orsakat mer skada än nytta.

Vladan Lausevic