Debatt: Debatt: Därför behövs konventionen mot kvinnovåld

Idag, inför den internationella dagen mot våld mot kvinnor den 25 november kommer Istanbulkonventionen att diskuteras och röstas om i Europaparlamentet.

Sverige antog konventionen 2014, men bara hälften av EU:s alla medlemsstater har hittills ratificerat den.

Istanbulkonventionen, eller Europarådets konvention mot våld mot kvinnor, är ettviktigt verktyg i kampen mot våld mot kvinnor. Inte minst för att den sätter våld mot  kvinnor i ett sammanhang av makt och strukturer. Konventionen kräver också att alla länder tar ett helhetsgrepp för att stoppa det könsbaserade våldet genom åtgärder som offentlig finansiering av kvinnojourer, förebyggande åtgärder och krav på samtyckeslagstiftning.

Det är inte svårt att förstå varför en sådan här internationell konvention behövs. Varje dag mördas sju kvinnor i Europa av närstående män. Nästan hälften av alla europeiska kvinnor har någon gång utsatts för könsbaserat våld och var tionde kvinna har utsatts för sexuellt våld. Allt enligt siffror från EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA). Förutom det individuella mänskliga lidandet kostar detta våld dessutom stora summor pengar. Notan för enbart de offentliga utgifterna i EU:s medlemsländer landar på 45 miljarder euro, cirka 400 miljarder kronor om året. Den totala summan landar på hisnande 228 miljarder euro per år.

Siffror och statistik visar med all tydlighet att vi fortfarande lever i en kultur som accepterar mäns våld och övergrepp på kvinnor. Offentliga personer som begått övergrepp och på flickor och kvinnors kroppar fortsätter att hållas om ryggen. Tänk bara på USA:s nyvalde president Donald Trump, förre IMF-chefen och tilltänkte franske presidentkandidaten Dominique Strauss-Kahn eller filmregissören Roman Polanski. I en sådan kultur blir det också svårt att skipa rättvisa och leverera fällande domar i våldtäktsmål. Det är inte bara i Sverige som fällande domar i våldtäktsmål lyser med sin frånvaro, utan i hela Europa.

Vänsterpartiet vill att EU:s medlemsländer ska inse allvaret i problemet och vidta de åtgärder som behövs för att skydda utsatta kvinnor. Våld mot kvinnor är inte en privat angelägenhet. Vi välkomnar därför EU:s anslutning till Istanbulkonventionen. Det är ett steg i rätt riktning, men den räcker i dess nuvarande form inte hela vägen eftersom EU:s medlemsländer kan reservera sig på de punkter som de inte tycker är viktiga. Därför kräver vi att Istanbulkonventionen ratificeras av såväl EU-parlamentet och rådet som av alla enskilda medlemsländer. Då blir konventionen juridiskt bindande för alla medlemsstater. 

Samtidigt fortsätter Europaparlamentet att kräva att EU utarbetar en egen, sammanhållen strategi, inklusive ett EU-direktiv, för att stoppa alla former av våld mot kvinnor. Men hittills har EU-kommissionen inte agerat.

En ratificering av Istanbulkonventionen är ett viktigt steg bortom retoriken om att stoppa våldet. Nästa steg är en heltäckande EU-strategi. Vårt arbete fortsätter.

Malin Björk (V)

Europaparlamentariker