Läsartext: Belgarna kan konsten att samla ihop sig

Efter att ha fått utstå omvärldens allehanda omdömen, har nu Belgien åter igen en fungerande regering. Elio di Rupo kunde efter många och långa förhandlingar äntligen gå till kungen och presentera landets nya koalitionsstyre. Landet har samlat ihop sig.

Och det är faktiskt något som belgarna är bra på. Att samla ihop sig. Året om hålls det marknader i Bryssel med alla möjliga sorters varor och tjänster. I stadsdelen Sablon är inriktningen antikviteter och stiligare ting, men om man går gatan ner mot Place du Jeu de Balle förändras utbudet till mera loppis och synligare skvanker på det som säljs. Men det är ett populärt söndagsnöje, att strosa runt och titta och kanske köpslå litet.

Sedan tar man en kopp kaffe och njuter av folklivet. Eller varför inte köpa sig en korv med bröd. Fast pass opp - det är rejäla baddare som läggs i en baguette, med välstekt lök och senap. Det brukar finnas två sorter utav korven. En vit, som är mera köttig och en svart som påminner om vår egen blodpudding. Men goda är de båda och mätt blir man.

Fortsätt sedan turen ner mot Gare du Midi, där det varje söndag är stor marknad. Här kan man köpa sig fina och fräscha grönsaker och frukter, blommor, oliver i olika tappningar, köksredskap, överkast, shoppingvagnar, schampo eller varför inte ett par skor. Populärt nöje bland eurokraterna och man springer då och då på kollegor här nere.

En ännu större marknad är den vid Clemanceau, ofta också benämnd Les Abbatoirs (det vill säga: slakthusen). Av obekant anledning är den mindre känd än Midi trots att utbudet betydligt större. En stor del av marknaden är också under ett skyddande tak, men utan väggar, och allt det man kan hitta vid Midi, kan man också finna här men med större variation.

Letar man efter levande höns, ja då är det hit man ska bege sig. Vill man hitta sötpotatis, riskokare, ingångna skor, vattenkranar eller varför inte en lätt använd stereobänk – ja då ska man ta tunnelbanan till Clemanceau och inte vara rädd för att trängas.  Hit ska man också åka om man vill köpa färskt kött och nyss uppdragen fisk.

Det är rätt så hög ljudnivå och försäljarna försöker överrösta varandra med långa haranger av försäljningsargument, varav det mest förekommande är det enkla ordet ”årro” vilket jag själv tolkar till att man ropar ”euro” och med det menar att här är det pengar att spara. Men jag kan ha fel…

Så här i jultider finns en stor och underbar julmarknad i Bryssel. Den är mycket välbesökt och här ligger fokus mera på att äta eller kanske dricka ett glas glühwein – icke att förväxla med den svenska glöggen. Men värmande och gott ändå.

Om man bara ska prova en maträtt, skulle jag välja en ”tartiflette”. Det är en specialitet som tillagas i en jättegryta och innehåller skivad potatis, bacon, lök, grädde och vitt vin samt en speciell ost som heter Reblochon. Denna läggs ner hel i grytan och får smälta ihop med övriga ingredienser och resultatet är ljuvligt. Även om vinden biter i kinderna och snöblasket slår emot ansiktet, är en tallrik ”tartiflette” en njutning.

Julstämningen förstärks sedan av en stilla promenad nere St Catherine, där marknaden slingrar sig runt torget och dofterna av mat och dryck strömmar emot näsan och på näthinnan ser man det stora pariserhjulets belysning mot den mörka belgiska himlen.

Och med den bilden vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2012.