Debatt: "Ursprungsmärkning en ursäkt för protektionism"

Europaparlamentarikerna Marita Ulvskog och Olle Ludvigsson (båda S) försvarar kravet på ursprungsmärkning, trots att det inte skapar konsumentnytta. Ulvskog och Ludvigsson hänvisar till att bland andra USA redan infört krav på obligatorisk ursprungsmärkning. Det stämmer, det gjordes på 1930-talet långt innan GATT eller WTO bildats, under depressionstider innan man insåg att protektionism var en fälla och återvändsgränd.

Det är därför förvånande att EU med stöd av svenska parlamentariker vill införa denna typ av uråldriga regler som användes långt innan företagen blev multinationella och världens länder började diskutera regler för att underlätta för internationell handel.

För Socialdemokraternas del är detta en förändrad kurs. Den socialdemokratiska regeringen tog ju 2006 starkt avstånd från detta förslag när det kom upp i Rådet. Vad som föranlett denna omsvängning är oklart, men troligtvis beror det på okunskap om just denna märkning, kanske har man blandat ihop det med krav på märkning av livsmedel vilket är en annan fråga.

I det här fallet handlar det om konsumentprodukter – allt från textilier som överkast, kläder, skor, till keramik, muttrar och målarrollers. Rent tekniskt är det komplicerat. Produkterna som omfattas av förslaget kommer ibland att förtullas enligt ett ursprungsland, men vara märkta med ett annat land eftersom de tulltekniska ursprungsreglerna för import styrs av olika avtal. Slutprodukten består oftast av delar som tillverkas i flera olika länder, men endast ett land anger produktens ursprung.

Det är tydligt att det kommer att bli svårt, om inte omöjligt att åstadkomma den eftersträvade transparens för konsumenterna som är huvudsyftet med förslaget. Ibland kan märkningen komma att bli helt missvisande. Tullens administrativa kostnader för att kontrollera efterlevnaden av dessa regler blir dessutom höga och företagens kostnader kommer att stiga för att kunna hantera de administrativa kraven i direktivet.

Frågan är då vilken nytta märkningen ger konsumenten? En märkning som är så vid att den endast anger land kan inte ge den rättvisande bild konsumenterna vill ha av hur produkten framställts. Att tvinga på företagen en märkning som inte ger något mervärde skapar inte bara byråkrati utan medför också oproportionella åtgärder i förhållande till det man vill åstadkomma. Det är företagen och konsumenterna som drabbas.

De frivilliga märkningssystem som tagits fram av näringslivet och konsumentorganisationerna som anger olika typer av CSR-aspekter, exempelvis miljö- och arbetsrättliga standarder ger bättre och mer trovärdig information till konsumenterna. Att EU:s samlade konsumentorganisationer BEUC inte vill ta ställning i frågan är en viktig markering som visar att konsumentorganisationerna inte alls som Ulvskog och Ludvigsson skriver ensidigt förespråkar kravet.

Att kräva märkning på importerade produkter är ett nytt sätt att lägga extra krav på importen och gynna inhemsk produktion inom EU – klassisk protektionism. Märkningen är ett sätt att hindra konkurrens från utvecklingsländer och sätta käpparna i hjulet för import. Det farliga i detta sammanhang är att motivet döljs bakom ett falskt konsumentintresse. Det borde våra svenska parlamentariker vara tillräckligt skarpsynta att se.

Charlotte Kalin
Karin Malmström
Stockholms Handelskammare