Undersökning: Sverige mer kritiskt än i tidigare EU-omröstningar 

Sverige röstade nej eller avstod mer än dubbelt så ofta i ministerrådet under Tidöregeringens mandatperiod som under den föregående. Nej-rösterna spänner från EU:s årsbudgetar till skogs- och klimatlagstiftning, och att avstå – tidigare en sällsynthet för Sverige – har blivit betydligt vanligare. Samtidigt som stödet bakom nya EU-lagar alltjämt är massivt, har det sjunkit något bland medlemsländerna.

Europaportalen har granskat mer än 1 000 omröstningar i ministerrådet mellan 2014 och 2026, uppdelade på riksdagens tre senaste mandatperioder.  

Dubbelt så många nej och avstår 
Under mandatperioden 2018–2022, då Sverige styrdes av socialdemokratiska regeringar, röstade Sverige nej eller avstod 8 gånger i ministerrådet. Under Tidöregeringens mandatperiod 2022–2026 skedde det 17 gånger. Under de två perioderna var antalet EU-omröstningar i det närmaste lika.

Ökningen märks tydligast i antalet gånger Sverige valt att avstå helt. Det skedde bara en gång under de föregående åtta åren. Under Tidöregeringens mandatperiod har Sverige avstått sex gånger i ministerrådet.

EU-forskaren Magnus Blomgren vid Umeå universitet lyfter en möjlig delförklaring till ökningen: Sverige hade ordförandeskapet i ministerrådet första halvåret 2023.

"Som ordförande är det enklare att avstå från att rösta än att rösta nej på en kompromiss som man varit med om att få ihop", skriver Blomgren till Europaportalen.

Två av de sex avstår-rösterna föll under just den perioden, ett halvår av mandatperiodens fyra år.

Vad Sverige har sagt nej till 
Nej-rösterna spänner över flera politikområden. Sverige har röstat nej eller avstått till EU:s årsbudget varje år under mandatperioden, från 2023 till 2026. Andra nej gäller klimat- och naturlagstiftning, jämställdhetsdirektiv och delar av EU:s sociala fonder. (Se den fullständiga listan i faktarutan nedan.)

Den forskning som finns på området tyder på att regeringar röstar nej av inrikespolitiska skäl, enligt Blomgren.

"Det handlar framför allt om situationer där regeringen vet att det finns en inhemsk opinion i en fråga eller där det finns en konflikt inom en regeringskoalition", skriver han.

I andra fall är det enligt Blomgren ibland enklare att rösta ja eller avstå – det ökar chansen att andra länder vill förhandla i framtiden.

En bredare EU-trend 
Sveriges utveckling är inte unik. Även inom EU som helhet sjönk andelen ja-röster något under samma period och fler länder röstade både nej och avstod oftare än tidigare. 

Nedgången syns tydligast i just den senaste mandatperioden – i de två föregående låg EU-snittet i det närmaste stilla. Sverige låg nära eller över EU-snittet under de två föregående mandatperioderna. Under Tidöregeringens mandatperiod har Sverige i stället hamnat under genomsnittet i andelen ja-röster i ministerrådet.

En möjlig delförklaring till nedgången i hela EU, enligt Blomgren, är att allt fler frågor politiseras inom unionen, där vänster–högerdimensionen fått allt större betydelse – vilket i sin tur kan öka spänningarna i ministerrådet. Han understryker dock att den överväldigande majoriteten av rösterna i ministerrådet är positiva.

"Det är viktigt att komma ihåg att antalet nej-röster är försvinnande litet i förhållande till helheten. Ministerrådet präglas fortfarande i grunden av en konsensuskultur", skriver han.

Sverige långt ifrån mest kritiskt 
Trots ökningen ligger Sverige fortfarande långt efter EU:s mest kritiska medlemsländer. Ungern röstade nej eller avstod i närmare vart sjätte fall under mandatperioden – klart flest i unionen. Polen, Österrike och Bulgarien följer därefter som de näst mest kritiska länderna.

Sverige hamnar i en mellanposition tillsammans med bland andra Tyskland.Blomgren varnar dock för att läsa in något systemskifte i det.

"Min bild är att den svenska position även tidigare har varit något mer motsträvig än t ex Danmark, men det handlar ju om väldigt få fall, så jag tror att förklaringen snarare ligger i vilka frågor som har varit aktuella än om någon mer systematisk förändring", skriver han.

Länder som Cypern, Frankrike, Litauen och Irland röstar däremot nästan alltid ja. Mönstret håller genomgående: samtliga medlemsländer röstade ja i en stor majoritet av omröstningarna, från Cyperns närapå hundraprocentiga stöd till Ungerns dryga åtta av tio.