Islands EU-nej: Regering och opposition drar olika slutsatser

Nej-sidan fick 52,8 procent av rösterna mot 47,2 procent för ja-sidan – en marginal på cirka 12 600 röster av totalt 225 031 avgivna. Valdeltagandet landade på 82,5 procent.

Islands statsminister Kristrún Frostadóttir slog på söndagen fast att frågan om EU-medlemskap nu är avslutad så länge hennes regering sitter kvar.

– Det är tydligt att den här frågan inte kommer att gå vidare under den här regeringen, sade Frostadóttir vid en presskonferens, enligt RÚV.

Både regeringen och oppositionen säger att de respekterar resultatet. Vad det säger om regeringens styrka går de däremot starkt isär om.

Delade meningar om nejet
Frostadóttir pekade i stället på det höga valdeltagandet – över 82 procent – som ett bevis på att demokratin fungerat, snarare än att se resultatet som ett nederlag, enligt AP.

Hon menade också att EU-frågan inte är partipolitisk, utan att åsikterna går isär inom alla riksdagspartier, enligt RÚV. Det märks inte minst i den egna regeringskoalitionen: Frostadóttirs socialdemokratiska Samfylkingin och koalitionspartnern Viðreisn förespråkade ja, medan tredje regeringspartiet Flokkur fólksins förespråkade nej.

Oppositionsledaren Guðrún Hafsteinsdóttir, som leder det konservativa Sjálfstæðisflokkurinn och drev nej-kampanjen, beskrev i stället resultatet som ett underkännande av regeringens politik. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, ledare för det EU-kritiska Miðflokkurinn, var ännu mer rakt på sak om att kalla det ett bakslag för regeringen.

– Det kan inte kallas något annat, sade han.

Trots oenigheten om vad nejet betyder var flera partiledare eniga om vad som nu väntar: ekonomin, inte EU, blir den viktigaste politiska frågan på Island framöver.

Blickarna vänds mot Norge
Samma dag som resultatet stod klart planerade Frostadóttir att ringa Norges statsminister för att bland annat diskutera samarbetet inom EES-avtalet. Island och Norge är, tillsammans med Liechtenstein, de enda länderna som har tillgång till EU:s inre marknad via EES utan att vara medlemmar i unionen.

Utrikesminister Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir har på samma sätt varit i kontakt med sin norska motsvarighet. Enligt RÚV pekar hon på att det nu är avgörande att värna EES-avtalet.

Fisket och Trumps Grönlandshot
Bakom valresultatet ligger skäl som återkommit genom hela valrörelsen. Fiskerinäringen, som står för omkring 15 procent av Islands BNP och nära 40 procent av landets exportinkomster, enligt Reuters, ledde motståndet av rädsla för att tvingas in i EU:s gemensamma fiskeripolitik och öppna sina vatten för utländska trålare.

Regeringen tidigarelade själva folkomröstningen efter att USA:s president Donald Trump upprepade gånger uttryckt intresse för grannlandet Grönland – och vid ett tillfälle råkade kalla det Island fyra gånger.

Nej-sidan hade dessutom väsentligt större ekonomiska resurser i sin kampanj än ja-sidan, enligt Hulda Þórisdóttir, statsvetare vid Islands universitet.

– Men mycket viktigt: det står klart för mig att nej-sidan var mycket, mycket bättre finansierad, sade Þórisdóttir, enligt Guardian.

Klyftan gick även mellan stad och landsbygd. Reykjaviks två valkretsar var de enda av landets totalt sex där en majoritet röstade ja.

Vad händer nu
Island ansökte om EU-medlemskap 2009, men förhandlingarna lades på is 2013 utan att ansökan någonsin formellt drogs tillbaka.

– Vi kommer att diskutera med utrikesutskottet hur vi bäst avslutar det här kapitlet. Vi fattar inga definitiva beslut om det just nu, sade Frostadóttir, enligt Politico.

Hon utesluter inte att frågan kan komma upp igen.

– Något stort måste hända under de kommande 24 månaderna för att det ska hamna högst upp på dagordningen igen, sade Frostadóttir.

I Bryssel var reaktionen återhållsam. Europeiska rådets ordförande António Costa sade till Frostadóttir att unionen fullt ut respekterar det demokratiska valet, och att Island förblir en av EU:s närmaste och mest betrodda partner, enligt en talesperson som Guardian hänvisar till.

Enligt Euractiv hade EU hoppats kunna koppla ihop Islands anslutning med ett fattigare kandidatland som Montenegro inför höstens ledartoppmöte om utvidgning. Ett isländskt nej gör den kalkylen svårare.