Debatt: Sverige riskerar omfattande skadeståndsprocesser

”Allt talar för att EU-domstolen skulle finna att den svenska lagstiftningen är förenlig med visstidsdirektivet. LAS tidsgränser ger ett fullgott skydd mot missbruk och i de fall då vi inte har några tidsgränser finns det mycket goda skäl för det.” Så skriver Niklas Beckman, Svenskt Näringsliv i en debattartikel på Europaportalen 18/3 med anledning av EU-kommissionens nyligen utfärdade motiverade yttrande där den finner att de svenska reglerna om tidsbegränsade anställningar strider mot visstidsdirektivets krav på att varje medlemsstat ska ha ett effektivt skydd mot missbruk av på varandra följande visstidsanställningar.

I artikeln ger Niklas Beckman sken av att Kommissionens motiverade yttrande skulle grunda sig på en bristfällig analys av svensk rätt. I själva verket har Kommissionen utrett frågan i över fem års tid, ända sedan TCO först anmälde Sverige 2007. Skriftväxlingen mellan Kommissionen, den svenska regeringen och TCO är omfattande och har avhandlat de aspekter, bland annat företrädesrätten, som Beckman nämner i sin artikel. I sammanhanget kan det vara värt att notera att även det svenska arbetsmarknadsdepartementet, i Ds 2012:25, gör bedömningen att ”det finns behov av att ytterligare anpassa svensk rätt till EU:s visstidsdirektiv.”

Tidsbegränsade anställningar fyller viktiga funktioner på arbetsmarknaden. Arbetsgivare måste till exempel kunna ta in vikarier, öka personalstyrkan när det är mer att göra, eller tillfälligt anlita särskild kompetens. Som Beckman skriver så kan de för den enskilde vara en väg in på arbetsmarknaden. Längre perioder av tidsbegränsade anställningar har dock ofta även en baksida i form av otrygghet, stress, mindre kompetensutveckling och svårigheter att få lån eller bostad.

TCO har tagit fram ett enkelt och lättbegripligt förslag till lösning, vilket balanserar arbetsgivares och arbetstagares behov och dessutom uppfyller EU-rättens krav. Förslaget innebär att en person som har varit tidsbegränsat anställd hos en arbetsgivare i tre år under en femårsperiod har rätt till en tillsvidareanställning. Regeln ska vara semi-dispositiv.

Beträffande säsongsanställningar så innebär TCO:s förslag att en person kan jobba drygt sju månader per år hos samma arbetsgivare utan att någonsin slå i taket på tre år under en femårsperiod. Om en enskild bransch av någon anledning skulle behöva ha samma personer säsongsanställda längre än så kan det lösas genom kollektivavtal. 

I Niklas Beckmans argumentation ligger en uppmaning till den svenska regeringen att inte rätta sig efter det motiverade yttrandet utan att istället satsa på att vinna en process i EU-domstolen. Det vill jag bestämt avråda från. Dels är det onödigt då problemet, som TCO:s förslag visar, är lätt att lösa. Dels är det riskabelt, då en fällande dom skulle öppna dörren för omfattande skadeståndsprocesser mot den svenska staten.

Samuel Engblom
Chefsjurist, TCO