Debatt: EU-parlamentariker ska inte fjärrstyras från finansdepartementet

Jag skrev i min artikel på Europaportalen den 11 februari att Anders Borg gör sig dummare än han är, när han låter som att han inte vet att det finns spänningar inom alla partier mellan Europapolitiker och rikspolitiker, också i de borgerliga. Precis som det finns mellan rikspolitiker och kommunpolitiker - trots att man sluter upp bakom samma partiprogram - därför att man har olika utsiktspunkter och faktiskt olika mandat. 

Sådana spänningar finns också, vågar jag påstå, inom Moderaterna. Även om jag förstår det så att Anders Borg och Gustav Blix, som ryckte ut till Borgs hjälp, tycker att Europaparlamentarikerna i deras parti och andra borgerliga partier ska fjärrstyras från finansdepartementet. Jag blir väl inte så förvånad eftersom jag tagit del av de moderata interiörerna som de beskrivs i Anne Marie Pålssons bok Knapptryckarkompaniet.

Blix spelar orolig för att Socialdemokraterna inte skall kunna presentera en politik ”som hänger ihop” och undrar sarkastiskt om vi kanske måste gå fram med två partier i valet till Europaparlamentet.

Han kan vara helt lugn på den punkten. Vi kommer att gå till val som ett parti med en lista och ett program. Men inte med budskapet att våra kandidater inte får lov att tänka själva.

Krisen har blivit allt djupare i ett Europa som domineras av högerregeringar. För varje krisprogram som man lagt fram, starkt präglat av åtstramningspolitik, nedskärningar och lönesänkningar, har arbetslösheten slagit nya rekord och den sociala misären brett ut sig.

I misärens spår har misstron spridit sig och reaktionära krafter har fått allt större spelrum.

Risken är att det slutar med att det är Europa som ”inte hänger ihop”. Och det vore riktigt illa.

Borg och Blix borde vara mer oroade för vad de själva håller på att ställa till med och mindre bekymrade för att alla inte står i givakt.

Bo Bernhardsson (S)