Läsartext: Åtstramningsåtgärder bör inte öka risken för fattigdom

Fattigdom utgör en kränkning mot mänskliga rättigheter, skriver EESK.  Därför måste regeringar, arbetsmarknadsparter och det civila samhället gemensamt ta ansvar för att bekämpa fattigdomen. Politisk samstämmighet måste säkerställas mellan ekonomiska, finansiella, sysselsättningsrelaterade och sociala åtgärder inom Europa 2020-strategin. Det gemensamma målet för politiken måste vara att bidra till social sammanhållning.

Större tonvikt bör läggas på minskad ojämlikhet och stärkta grundläggande mänskliga rättigheter, bland annat genom rättvisare inkomstfördelning och genomförande av de övergripande sociala klausulerna i Lissabonfördraget. Åtstramningsåtgärder som vidtas bör inte öka risken för fattigdom. En effektiv bedömning av de sociala effekterna bör utföras och diskuteras.

Investeringar i mänskligt kapital, som livslångt lärande, bör prioriteras mer, bland annat genom kompetenshöjande utbildning som motsvarar arbetsmarknadens krav. De EU-medel, särskilt strukturfonderna, som är inriktade på att minska fattigdom bör öka.

En tematisk debatt om sammanhållningspolitiken inom ramen för Europas 2020-strategi genomfördes också under mötet.  Där deltog bland annat kommissionär Johannes Hahn, som är ansvarig för regionalpolitiken.

De regionalpolitiska aspekterna behandlas i EESK:s yttrande om sammanhållningspolitikens prioriteringar inom Europa 2020. Där slås fast att målet om starkare regionalt samarbete bör utvecklas och stärkas. All politik bör bidra till att EU2020-strategin blir så framgångsrik som möjligt. De uppsatta målen måste omvandlas till investeringsprioriteringar. Politiska strategier för sysselsättning, allmän utbildning och yrkesutbildning, aktiv integration och lika möjligheter framhålls som nyckelfaktorer.

Fattigdomsbekämpningen ryms inom flera andra av EU:s samarbetsområden. I ett yttrande om integration av vattenpolitiken, vilket grundas på en begäran av det ungerska ordförandeskapet, togs frågan också upp. Bland annat säger EESK att många européer utan bostad eller med dåliga bostäder saknar tillgång till rinnande vatten och/eller gratis dricksvatten. På så sätt hänger även rätten till dricksvatten ihop med kampen mot fattigdomen.