EU-medborgare ska garantera varandras banksparande

EU:s finansmarknadskommissionär, konservative britten Jonathan Hill, presenterade på tisdagen det som ska bli den sista delen i bankunionen.

– Vi föreslår att vi rör oss från det nuvarande systemet med nationella insättningsgarantier till ett som försäkrar insättningar i hela bankunionen. En europeisk garanti skulle innebära att banker skyddas bättre vid större [nationella] chocker, sade Jonathan Hill.

Den gemensamma insättningsgarantin, EDIS, ska stegvis byggas upp med start 2017. Mellan 2020 och 2023 ska de nationella insättningsgarantierna löpa parallellt med den europeiska för att helt ersättas av EDIS år 2024.

Garantin är obligatorisk för euroländerna och de länder utanför valutasamarbetet som är med i bankunionen. Sverige har dock tillsvidare valt att stå utanför detta samarbete.

Tanken är att banker som bedöms vara mer risktagande ska betala in mer till den gemensamma fonden medan säkrare banken behöver betala in en mindre summa. För banksektorn ska dock den europeiska garantin inte utgöra en större kostnad än de nationella motsvarigheterna, enligt Hill.

Dagens nationella insättningsgarantier i medlemsländerna täcker insättningar på upp till 100 000 euro, motsvarande 930 000 kronor – en summa som även ska gälla i den gemensamma garantin. Innan ett land kan åberopa hjälp från fonden måste det först infört tidigare lagstiftning som rör bankunionen – något alla länder ännu inte gjort. Inte heller alla euroländer har egna nationella insättningsgarantier på plats.

Bland annat Tyskland och Österrike är dock skeptiska till en sådan riskdelning mellan olika medlemsländer. De befarar att tyska och österrikiska invånare ska behöva garantera insättningar i andra länder.