Läsartext: Europa måste ta ungdomar på allvar

Den 23-25 september samanträder Europas ungdomsministrar i St Petersburg. Det är Europarådets ungdomspolitik som ska uppdateras. Svenska regeringen representeras med Nyamko Sabuni som tillsammans med de andra ungdomsministrarna ska uppdatera den gemensamma plattformen för ungdomspolitiken.

Jag kommer ingå i den svenska delegationen som tillsammans med de andra ungdomsdelegaterna från Europarådets 47 medlemsländer kommer se till att ungdomsorganisationernas perspektiv tas med i utformningen av ungdomspolitiken.

Europarådet har länge varit en viktig aktör i ungdomspolitiken. Redan tidigt insåg de värdet av att de som mellanstatlig aktör sammarbetar med det unga civilsamhället för att möta de utmaningar som Europas ungdomar står inför. Därför etablerade de principen om “Co-mangagement” som är ett sätt att ge internationella ungdomsorganisationer och nationella ungdomsråd som LSU reel makt över prioriteringar och metoder.

Tillsammans med representatner från nationella regeringar styr Europarådets Advicory Councill on Youth över ungdomsberedning. Den styrformen har visat sig framgångsrik och det försäkrar att ungdomsorganisationerna inte förbises när ungdomspolitiken utformas. Det är kanske något som den svenska regeringen kan lära sig av då ungdomsorganisationernas formella medverkan i ungdomspolitikens utformning idag är begränsad.

Sveriges engagemang i Europarådet är viktig och har historiskt varit starkt även om allt mer fokus nu läggs på EU-sammarbetet. Europarådet är dock ett oerhört viktigt forum för att ungdomsorganisationer från länder som ännu inte är medlemmar i EU ska kunna göra sin röst hörd.

Bara för att EU-samarbetet fördjupas får vi inte glömma att Europa är större än dagens EU. Demokrati, mänskliga rättigheter och ett fritt civilsamhälle med förenings- och yttrandefrihet är inte en självklarhet i Belarus, Azerbajdzjan eller Turkiet för att bara nämna några av de länder som vi samarbetar med för att skapa bättre förutsättningar för ungdomsorganisationer.

Nu på konferensen kommer vi fortsätta att lyfta viktiga frågor för ungdomar i hela Europa, det handlar om ett fritt och röststarkt civilsamhälle, om delaktighet och inflytande i samhället, om självständighet och autonomi.

För att åstadkomma detta måste mänskliga rättigheter komma alla människor till del och man måste kritisk granska hur maktstrukturer i samhället påverkar unga negativt. Därför är det glädjande att den svenska regeringen försöker få med skrivningar om att sexuella minoriteters rättigheter är viktiga i den resolution som ungdomsministrarna ska anta.

Vi i Sverige är idag ett mer tolerant samhälle än vi var när jag föddes på 90-talet och vi har tagit oss dit vi är i dag genom att ha en öppenhet. Kan inte Europas regeringar prata om problemen med diskriminering av sexuella minoriteter så kan de heller inte inte lösa problemen.

Trots det är olyckligt att se ett Europa som inte går i takt med  tiden utan binds av gamla föreställningar och värderingar, men det ger oss  i ungdomsorganisationerna också en motivation att fortsätta vårt engagemang för vår vision: Ett Europa där alla unga människors fulla potential tas tillvara. Det är vår ambition och vi nöjer oss med inget mindre.