”Vi kan ta en smärtsam kompromiss”

I början av nästa vecka inleds en ny runda om Cyperns framtid mellan grek- och turkcyprioter. Europaportalen har träffat den turkcypriotiska chefsförhandlaren Kudret Özersay för ett samtal kring förhandlingarna.

Han har kommit till Sverige för att söka stöd inför höstens förhandlingsrunda och betonar att Sverige är en viktig samtalspartner för turkcyprioter för sin ledande roll i Cypernfrågan i EU och andra internationella sammanhang.
— Jag ska även besöka några andra länder men jag vill inte namnge dem eftersom det skulle ge grekcypriotiska lobbyn information som skulle kunna riskera mötena.

Norra Cypern domineras sedan den turkiska militära invasionen 1974 helt av turkisktalande cyprioter och invandrare från Turkiet. Trots att man inte erkänns av något land förutom Turkiet ser de sig själva som en självständig stat. Ekonomin haltar och i jämförelse med den grekiska södra sidan framstår området som fattigt och isolerat. Den dåliga ekonomin i kombination med den internationella isoleringen är de främsta skälen till att turkcyprioterna vill se en återförening av de båda öhalvorna. Trots besvikelsen över att grekcyprioterna senast röstade ner ett FN-förslag på återförening sitter parterna i nya förhandlingar sedan två tillbaka.

Efter ett ledarebyte i våras på den norra sidan trodde många att förhandlingarna skulle stanna av. Den nyvalde ”presidenten” Dervis Eroglu ansågs av utomstående som en hopplös och hårdför nationalist. Men farhågorna kom snabbt på skam när högerpolitikern Dervis Eroglu bjöd hem motparten Cyperns president och kommunistledaren Demetris Christofias till middag och förtroliga samtal.
— Dervis Eroglu är ingen nationalist utan en stark ledare vilket kan visa sig vara en avgörande fördel. Om han blir övertygad, att ett avtal är rimligt, är det han som kan sälja in det till folket. Vår position är som förut att vi vill se en gemensam federativ stat för Cypern där de båda sidorna har långtgående självständighet som exempelvis de amerikanska delstaterna eller Belgien.

En av de mest svårlösta frågorna i förhandlingarna är vad som ska ske med de tiotusentals hus och egendomar som i dag bebos och används av andra än de ursprungliga ägarna. I samband med den turkiska invasionen flydde eller tvingades turkisk- och grekisktalade människor till respektive del av ön och lämnade sina egendomar bakom sig.
— Vad vi säger är mycket enkelt. Vi förnekar inte fördrivna personers rättigheter. Vi erkänner dem. Den ursprungliga ägaren får välja mellan att få tillbaka sin egendom, få ekonomisk kompensation eller få annan mark istället. Men eftersom det gått över 35 år och andra människor har levt på egendomarna och i husen måste rätten att få tillbaka sin egendom vara begränsad. Europadomstolen säger i en dom i mars 2010 också att tidsfaktorn har betydelse, säger Kudret Özersay.

Han berättar att över 600 grekcyprioter sedan i mars har vänt sig till den kommission på turkcypriotiska sidan som handhar egendomsfrågor för att få någon form av lösning.
— Nu finns en rättslig mekanism på norra sidan, som är accepterad av Europadomstolen. Detta kan bli ett kreativt verktyg för att lösa förhandlingarnas mest komplicerade fråga. Att bara låta de ursprungliga ägarna ensamt bestämma vad som ska ske med en egendom är oresonligt. Man kan inte ignorera vad som hänt de senaste trettiofem åren – att livet gått vidare.

Inför förhandlingsstarten arbetar den turkiskcypriotiska delegationen med nya förslag som de tror ska flytta egendomsfrågan närmare en lösning.

– Jag säger inte att vi kan lösa alla frågor men det vi inte klarar av får lämnas över till en internationell konferens. Vi har provat en cypriotisk process i två år och vi kommer inte längre, processen är slut.

En internationell konferens skulle involvera Cyperns gamla skyddsmakter Grekland och Turkiet men även FN och i viss mån EU.

– Men det är bråttom att nå en lösning eftersom det är val både på södra sidan och i Turkiet. Sådana här känsliga frågor kan inte förhandlas om under en valrörelse. Därför behöver vi hitta en internationell lösning före årsskiftet.

Men är du redo för en kompromiss även om den kommer att smärta?
– Ja, så länge smärtan upplevs som rättvis och balanserad är vi redo att acceptera en kompromiss.